Gäddfiske:
För gäddfiske/ismete så används idag uteslutet minst 200mm. Detta är för att främst kunna få upp stor fisk ur hålen, men också för att skona gäddans inre organ och slemskikt.

 

Ädelfiskar:
Storleksmässigt för röding, öring och andra ädelfiskar så rekommenderas en borr mellan 130-150mm. Detta varierar en del och avgörs lite på vart i landet du ska fiska.
Är det riktigt tjocka isar som i de nordligare delarna av landet så rekommenderas en smalare borr enbart på grund av att den tar sig igenom isen effektivare. Givetvis gäller motsatsen för tunnare isar, d.v.s bredare borrar.

 

Abborrfiske:
Här rekommenderas också olika borrstorlekar beroende på val av metod. Söker du av större områden och byter plats ofta så underlättar en smalare borr mellan 110-130mm, men tyvärr resulterar de smalare borrarna i problem vid större fisk.
Riktar du fisket efter grövre abborre så är storlekar mellan 130mm - 160mm att föredra. Ofta använder man balanspirkar vid jakt på större abborre och tenderar då att spendera längre tid vid varje hål, detta resulterar ju i färre borrade hål och anses då vara bättre med en 150-160mm isborr.

Till detta pratar man också om "raka" och "curvade" borrskär. De raka borrskären hittar du på de enklare borrmodellerna och fugerar bättre vid tunnare isar. Vill du ha en effektivare borr så välj en med "curvade" borrskär då de hjälper till att transportera upp slasken bättre genom hålet, och medför därför en effektivare borrning.

Kvalitet på borrskär, vikt och material styr priserna på de olika modellerna, men som med allt styrs det också med hur mycket tid som kommer spenderas på isen. Kvalitét brukar oftast i längden bli billigast.

Många flätlinor suger åt sig vatten ochfryser därmed i minusgrader och blir stela. Så istället använder vi oss av nylonlinor eller fluocarbonlinor.
Dessa har lite olika egenskaper när det gällernötningståligheter, brottstyrkor och stretch-egenskaper.
Fluocarbon har lägre stretch i sig och ger därför lite bättre kontakt med betet, samt anses fluocarbon ha högre nötningstålighet i lägre dimensioner.
Många gillar däremot att hålla sitt pimpelfiske simpelt och med andra ord så funkar nylonlina minst lika bra, och är också med sin prisvärdhet den mest populära av de två.

Dimensioner:

Abborrpimpel pirk: 0,18 - 0,28 beroende på bete och storlek på fisk. Ju mindre bete och mindre fisk desto tunnare lina bör du välja, och givetvis gäller motsatsen vid större fisk & beten.

 

Abborrpimpel balans:

Här används ofta riktigt grova linor då linans tjocklek påverkar farten av balanspirken, och i detta fall är en sävligare presentation att föredra, därmed rekommenderar vi en tjocklek mellan 0,40mm - 0,50mm, valfritt mellan nylon/fluocarbon. Detta är den lite mer morderna åsikten, men givetvis fungerar tunnare dimensioner också väldigt bra.

 

Ädelfisk Pimpel:

Då fiskens storlek kan variera ordentligt mellan flera kilon så styrs lindimensionen främst av detta. En annan aspekt mer unikt för ädelfisket är deras förmåga att vara extremt petiga med vad som presenteras. I och med detta så används gärna små beten som t.ex. Mormyska, och här vill man då gå ner i riktigt tunna dimensioner ner till 0,16 - 0,18mm för en så diskret och bra presentation som möjligt. Till större rödingsblänken och pirkar så 0,20 - 0,28. Nylon eller fluocarbon är valfritt.

Blänken används främst vid fiske efter ädelfisk och används enbart för att locka fisk till kroken som sitter apterad under. Namnet ursprungar från "rödingsblänke" men fungerar bra på i stort sett alla ädelfiskar. Med stora lockryck med 5-10 sekunders paus emellan så fiskar du effektivt. Under blänket sitter en 5-10cm nylonlina till en enkelkrok som laddas vanligtvis med räka, maggot/mask eller powerbait som inte flyter.

Pirkar använder vi för all form av pimpelfiske och är vanligtvis det vi associerar själva begreppet pimpelfiske med. Dessa fiskar vi oftast nära botten och det är populärt att fästa en maggot eller två i kroken. Lämpar sig riktigt bra till abborrfisket och används ofta när man jagar antal framför storlek. Större exemplar av pirkar är popoulära till stor abborre och gös.

Balanspirkar använder vi oss av när vi vill rikta fisket efter främst grov abborre. Som så mycket annat fungerar dessa till de flesta arter, men har främst visat sin effektivitet bland just storabborren. Dessa fiskar vi med gott resultat högre upp i vattenkolumnerna för att sedan succesivt jobba oss ned mot botten. Med två kraftiga lockryck med 2-3 sekunders paus emellan får du betet att simma i formen av en 8:a. När pirken sakta faller tillbaka till sin ursprungspunkt så är abborren extra benägen att hugga. Se också till att följa upp med en längre paus på 4-5 sekunder innan du påbörjar nästa 8:a. Med denna metod nöter vi i regel längre i hålen på ställen vi tror extra mycket på!

Mormyskor är små imitationer av undervattensinsekter och är främst framtagna för ädelfisk så som öring, sik, röding och harr. Dessa fiskas effektivast med små darrningar med spötoppen i de olika vattenkolumnerna. Gå gärna ner och dunka mormyskan i botten för att röra upp bottensediment för att dra ytterligare uppmärksamhet till den. När abborrfisket är segt så har mormyskan åtskilliga gånger bevisat sin effektivitet och därmed säkrat sin plats i boxen även efter storabborren.

Limkrokar har vart populärt lika länge som pimpelfisket existerat. Dessa är gjorda med fluoriserande/självlysande pulver som blandas med epoxy och agerar som en huggpunkt. Limkrok är populära för tävlingsfiskarna då du lockar fisk i all storlek till dessa.