Åland (excl. vat)
Austria
Belgium
Bulgaria
Croatia
Czech Republic
Denmark
Estonia
Finland
France
Germany
Greece
Hungary
Iceland
Ireland
Italy
Latvia
Lithuania
Netherlands
Norway
Poland
Portugal
Romania
Slovakia
Slovenia
Spain
Sverige
Switzerland (excl. vat)
United Kingdom (excl. vat)
LÄR DIG ALLT OM ISMETE
Ismete är en teknik som öppnar upp enorma möjligheter för oss predatorfiskare.
Att med enkelhet kunna prova nya, svåråtkomliga vatten med denna effektiva metod ger snabba svar på om vattnet håller potential eller inte. Nedan går vi igenom ingående om hur du kommer igång med ditt ismete, vilka prylar och tillbehör du behöver samt en genomgång på själva tekniken i sin helhet!
Att med enkelhet kunna prova nya, svåråtkomliga vatten med denna effektiva metod ger snabba svar på om vattnet håller potential eller inte. Nedan går vi igenom ingående om hur du kommer igång med ditt ismete, vilka prylar och tillbehör du behöver samt en genomgång på själva tekniken i sin helhet!
ISMETE
Ismetet har utvecklats från den enklare formen som kallas för angeldonsfiske och har funnits i vår svenska historia sedan urminnes tider. Metoden går ut på att placera ut ett eller flera don på isen med mört eller annan betesfisk för att sedan med hjälp av en nappindikator kunna se om du har napp eller inte. Vid fisk på angeldon så handdrillar man upp fisken och man och använder heller ingen rulle.
Idag ser metoden relativt lik ut men donen har istället bytts ut till ismetespön och rullar adderas för ökad kontroll- och drillningsegenskaper. På detta sätt blir det ofta roligare då du också får fighta fisken med spö och rulle istället för att dra upp den med händerna. Knallskott som ofta användes som nappindikator har numer bytts ut mot så kallade ”vippor” och bjällror.
Beroende på vattnets regler och individens personliga värderingar så utgår man oftast från denna aspekt hur många spön man placerar ut, men en komplett ismeteutrustning av 3 - 5 spön per person är det vanligaste.
Tekniken är ruggigt effektiv för bl.a. stor fisk då man dels använder sig av naturligt bete i form av mört, braxen, löja, eller annan typ av betesfisk, men också för att betet fiskas statiskt över en och samma plats under en längre tid utan att flyttas. Många stora fiskar kan ta långt tid på sig för att bestämma om de ska hugga eller inte, och här gör sig ismetet grymt bra. Om du fiskar på vatten där det är högt fisketryck, vilket man gärna bör undvika, så är oftast ismetet oslagbart då fiskar efter en tid lär sig att syna de artificiella betena lättare än de naturliga. I synnerhet de större exemplaren.
Nedan går vi först igenom lite teknik och grunder i praktiken, för att sedan gå över till de materiella prylarna som du behöver för ditt ismete!
När du ska ut på ett ismetepass så kan det till början vara bra att följa med någon kompis ut för att lära sig grunderna. Har du inte den möjligheten så kan du skapa dig en uppfattning av följande exempel om hur du går tillväga i scenariot nedan!
Plats & Läger:
Börja med att välja ditt ställe där du vill lägga dagens fiskepass. Du kan ismeta på många ställen och som alltid, om du är osäker, samla så mycket information om själva fiskeplatsen som möjligt i form av djupkartor och tidigare fångster. Glöm ej att ismetet är en perfekt metod för att utforska och hitta nya orörda vatten som kanske blir ditt nya drömvatten, året om.
Perfekt läge att trampa sina egna stigar!
Varför vi alltid börjar med att slå läger är för att du alltid bör placera spöna och vipporna i profil till lägret. Detta gör att du mycket enklare, på avstånd, kan avgöra ifall vippan står upp eller inte.
Uppställning:
Det finns massor av sätt att rigga upp sina spön på, och här får man experimentera själv för att hitta det man gillar. Den vanligare och enklare varianten är att borra upp hålet, placera snö- och slaskresterna i en hög på motsatt sida hålet som sedan stabiliserar vippan. Kontrollera avståndet mellan vippan och hålet så att själva vippans överdel står centrerat rakt över hålet och inte hamnar för nära eller för långt bort - avsluta med att rensa hålet från överbliven is och snö.
Rensa bort eventuellt snö från motsatt sida hålet så du kan placera ut spöt liggandes dikt an på isen utan att dränkas i snö. Aptera mört och sänk ned till önskat djup, frikoppla rullen, nollställ räkneverk och gör en liten ögla på linan som sedan fästs i utlösningsmekaniken, beroende på vilken form av vippa du använder.
Ett exempel på vipp- och spöplacering. Notera att bollen är centrerad rakt ovanför hålet och linan i utlösaren. Glöm ej att frikoppla rullen!
För att få vippan att verkligen böjas ner mot hålet och kunna stanna där kan man skruva åt kastbromsen på rullen, om den har en såklart. Detta gör att du kan ”veva” ner vippan så den står tätt ner mot hålet utan att den sakta ställer sig upp igen. När det senare fäller, som det så ofta kallas, får du en bra kontrast och ser tydligt förändringen i höjd på vippan om du kör långa avstånd, där ibland fastfrusna bjällror eller vissa vindriktningar påverkar hörseln.
Krokplacering på betesfisken är oftast precis framför ryggfenan i skinnet och storlekar mellan 15-25cm fungerar oftast bäst från isen.Många gånger så funkar det ypperligt att placera mörten rakt under iskanten. Många välgödda gäddor och gösar har vi fått över både grunt och djupt med mörten placerad 20–50 cm under iskanten. Givetvis bör du prova mitten av vattenkolumnen och även bottennära, men vi råder dig att utgå från det förstnämnda.
Årets första ismetepass är äntligen här och spöna är snyggt och prydligt utplacerade. Tystnaden har åter fallit över isen efter det ihärdiga borrandet och du sätter dig bekvämt i din trotjänare till brassestol. Du gör dig redo för dagens godaste kopp kaffe samtidigt som du sveper med en belåten blick över isen och försöker ta in hela scenariot. Solens första strålar sträcker sig yrvaket över träden, och där, precis när du ställde ner termosen på isen igen tyckte du dig höra ett svagt plingande! Snabbt infinner sig en rungande ovisshet och du kollar virrigt runt omkring dig. Var det en fågel? Eller var det kanske termosen som skramlade i isen? Inte kan det gå såhär fort, tänker du?!
Din ovisshet avbryts abrupt då du tydligt hör det igen. Denna gång yrar du inte!
Du ställer dig hastigt upp och spanar intensivt ut mot isen för att se vilket spö det kommer ifrån. Du spänner blicken i vippan tillhörande spöt du placerade allra längst bort, precis över den heta djupkanten. Synen gör dig inte besviken och med ett sug i magen inser du att vippan löst ut och sakta svajar i morgonljuset.
I takt med att du hinner ta in vad som sker så bryts tystnaden av kamratens vrål som tydligen också sett vad som hänt.
-FÄÄÄÄÄÄÄLL!
Den orörda kaffekoppen är snabbt ett minne blott och dina icke-så-graciösa löpsteg är ett faktum.
Din kropp pumpar åter igen av adrenalinet som du så ihärdigt väntat på ett helt år, - äntligen!
Så kan det gå till vid ett hugg från isen och många gånger är morgontimmarna och det första ljuset absolut bäst. Detta beror nog på att det begränsade ljuset som faktiskt tar sig ned under isen påverkar fisket mer än normalt, och efter många timmars mörker så tar de tillfället i akt och påbörjar jakten.
Beroende på hur långt bort du har ditt spö så bör du snabbt ta dig fram mot hålet, men avsluta gärna med att gå fram försiktigt de sista 15-20 metrarna. Ta först en titt på rullen för att se om spolen löper ut.
Ser du däremot på räkneverket att det står t.ex. 63 fot och spolen står still, så vet du att det garanterat är en fisk som tagit betet. Däremot kan det skapas slacklina då hela 20 står mellan dig och fisken. Greppa spöt, kontrollera bromsen och veva snabbt upp all slacklina till dess att du känner en tydlig tyngd och det är då du sätter mothugget.
Har du oturen att det står ”1 fot” så har fisken troligtvis spottat eller att vinden löst ut vippan, och då bör du vara extra försiktig att göra ett hårt mothugg då du kan slita upp tacklet upp i ansiktet.
Börja därför alltid att veva innan du sliter till ett hårt mothugg. Tänk på att blyvikt och mört ibland misstas för tyngd och lägg märke till skillnaden på mörtens tyngd jämfört med en predators när du är ute och fiskar.
Drillar du en större fisk så rekommenderas det att drilla försiktigt och att under explosiva rusningar alltid stoppa ner spöt i hålet under isen för att förhindra linbrott mot iskanten. Detta är ett vanligt och tråkigt fenomen och med denna approach i kombination med tjockare nylonlinor kan linbrott förhindras.
När du fiskar från isen bör du alltid ha med dig verktyg för att på ett säkert och humant sätt kunna återutsätta gäddan eller gösen i så gott skick som möjligt. Här brukar vi ha en ikea-kasse med tänger, avbitare, måttband, vågsäck och avkrokningsmatta och kamera.
Är det mer än 7–8 minusgrader så riskerar fiskens ögon frysas på enbart sekunder och därmed undanbedes ismete i dessa förhållanden.
En förutsättning för bra hantering är snabbhet och förberedelser. Se till så att mattan är blöt och att våg & säck är kalibrerad. Detta kan du göra under tiden som du eller kompisen greppar fisken med ett stadigt gälgrepp och håller ner ögonen under vattnet i hålet.
Vid återutsättning placeras mattan precis över iskanten så slemskikt inte rivs av de vassa kanterna av hålet. Greppa fiskens stjärt och för den sakta ned i hålet igen. Håll ovanför fiskens bakre fena tills du känner att fisken vill simma iväg. Släpp fisken, sug in ögonblicket och ge kompisen en rejäl high-five!
När du ska ut på ett ismetepass så kan det till början vara bra att följa med någon kompis ut för att lära sig grunderna. Har du inte den möjligheten så kan du skapa dig en uppfattning av följande exempel om hur du går tillväga i scenariot nedan!
Plats & Läger:
Börja med att välja ditt ställe där du vill lägga dagens fiskepass. Du kan ismeta på många ställen och som alltid, om du är osäker, samla så mycket information om själva fiskeplatsen som möjligt i form av djupkartor och tidigare fångster. Glöm ej att ismetet är en perfekt metod för att utforska och hitta nya orörda vatten som kanske blir ditt nya drömvatten, året om.
Perfekt läge att trampa sina egna stigar!
När du valt din plats så börja med att slå läger där du känner att du kommer ha bra översikt över alla dina spön. Det är helt upp till var och en vilken spridning på spöna man vill ha, men ju längre bort du har spöna desto större vippor behöver du, alternativt en kikare.
Varför vi alltid börjar med att slå läger är för att du alltid bör placera spöna och vipporna i profil till lägret. Detta gör att du mycket enklare, på avstånd, kan avgöra ifall vippan står upp eller inte.
Uppställning:
Det finns massor av sätt att rigga upp sina spön på, och här får man experimentera själv för att hitta det man gillar. Den vanligare och enklare varianten är att borra upp hålet, placera snö- och slaskresterna i en hög på motsatt sida hålet som sedan stabiliserar vippan. Kontrollera avståndet mellan vippan och hålet så att själva vippans överdel står centrerat rakt över hålet och inte hamnar för nära eller för långt bort - avsluta med att rensa hålet från överbliven is och snö.
Rensa bort eventuellt snö från motsatt sida hålet så du kan placera ut spöt liggandes dikt an på isen utan att dränkas i snö. Aptera mört och sänk ned till önskat djup, frikoppla rullen, nollställ räkneverk och gör en liten ögla på linan som sedan fästs i utlösningsmekaniken, beroende på vilken form av vippa du använder.
För att få vippan att verkligen böjas ner mot hålet och kunna stanna där kan man skruva åt kastbromsen på rullen, om den har en såklart. Detta gör att du kan ”veva” ner vippan så den står tätt ner mot hålet utan att den sakta ställer sig upp igen. När det senare fäller, som det så ofta kallas, får du en bra kontrast och ser tydligt förändringen i höjd på vippan om du kör långa avstånd, där ibland fastfrusna bjällror eller vissa vindriktningar påverkar hörseln.
Ett exempel på vipp- och spöplacering. Notera att bollen är centrerad rakt ovanför hålet och linan i utlösaren. Glöm ej att frikoppla rullen!
Krokplacering på betesfisken är oftast precis framför ryggfenan i skinnet och storlekar mellan 15-25cm fungerar oftast bäst från isen.
Många gånger så funkar det ypperligt att placera mörten rakt under iskanten. Många välgödda gäddor och gösar har vi fått över både grunt och djupt med mörten placerad 20–50 cm under iskanten. Givetvis bör du prova mitten av vattenkolumnen och även bottennära, men vi råder dig att utgå från det förstnämnda.
Årets första ismetepass är äntligen här och spöna är snyggt och prydligt utplacerade. Tystnaden har åter fallit över isen efter det ihärdiga borrandet och du sätter dig bekvämt i din trotjänare till brassestol. Du gör dig redo för dagens godaste kopp kaffe samtidigt som du sveper med en belåten blick över isen och försöker ta in hela scenariot. Solens första strålar sträcker sig yrvaket över träden, och där, precis när du ställde ner termosen på isen igen tyckte du dig höra ett svagt plingande! Snabbt infinner sig en rungande ovisshet och du kollar virrigt runt omkring dig. Var det en fågel? Eller var det kanske termosen som skramlade i isen? Inte kan det gå såhär fort, tänker du?!
Din ovisshet avbryts abrupt då du tydligt hör det igen. Denna gång yrar du inte!
Du ställer dig hastigt upp och spanar intensivt ut mot isen för att se vilket spö det kommer ifrån. Du spänner blicken i vippan tillhörande spöt du placerade allra längst bort, precis över den heta djupkanten. Synen gör dig inte besviken och med ett sug i magen inser du att vippan löst ut och sakta svajar i morgonljuset.
I takt med att du hinner ta in vad som sker så bryts tystnaden av kamratens vrål som tydligen också sett vad som hänt.
-FÄÄÄÄÄÄÄLL!
Den orörda kaffekoppen är snabbt ett minne blott och dina icke-så-graciösa löpsteg är ett faktum.
Din kropp pumpar åter igen av adrenalinet som du så ihärdigt väntat på ett helt år, - äntligen!
Så kan det gå till vid ett hugg från isen och många gånger är morgontimmarna och det första ljuset absolut bäst. Detta beror nog på att det begränsade ljuset som faktiskt tar sig ned under isen påverkar fisket mer än normalt, och efter många timmars mörker så tar de tillfället i akt och påbörjar jakten.
Beroende på hur långt bort du har ditt spö så bör du snabbt ta dig fram mot hålet, men avsluta gärna med att gå fram försiktigt de sista 15-20 metrarna. Ta först en titt på rullen för att se om spolen löper ut. Är detta fallet så är det bara att greppa spöt, snabbt kontrollera att bromsen är korrekt ställd och kroka fisken genom veva så spärren aktiveras följt av ett stumt mothugg.
Ser du däremot på räkneverket att det står t.ex. 63 fot och spolen står still, så vet du att det garanterat är en fisk som tagit betet. Däremot kan det skapas slacklina då hela 20 står mellan dig och fisken. Greppa spöt, kontrollera bromsen och veva snabbt upp all slacklina till dess att du känner en tydlig tyngd och det är då du sätter mothugget.
Har du oturen att det står ”1 fot” så har fisken troligtvis spottat eller att vinden löst ut vippan, och då bör du vara extra försiktig att göra ett hårt mothugg då du kan slita upp tacklet upp i ansiktet. Börja därför alltid att veva innan du sliter till ett hårt mothugg. Tänk på att blyvikt och mört ibland misstas för tyngd och lägg märke till skillnaden på mörtens tyngd jämfört med en predators när du är ute och fiskar.
Drillar du en större fisk så rekommenderas det att drilla försiktigt och att under explosiva rusningar alltid stoppa ner spöt i hålet under isen för att förhindra linbrott mot iskanten. Detta är ett vanligt och tråkigt fenomen och med denna approach i kombination med tjockare nylonlinor kan linbrott förhindras.
När du fiskar från isen bör du alltid ha med dig verktyg för att på ett säkert och humant sätt kunna återutsätta gäddan eller gösen i så gott skick som möjligt. Här brukar vi ha en ikea-kasse med tänger, avbitare, måttband, vågsäck och avkrokningsmatta och kamera.
Är det mer än 7–8 minusgrader så riskerar fiskens ögon frysas på enbart sekunder och därmed undanbedes ismete i dessa förhållanden.
En förutsättning för bra hantering är snabbhet och förberedelser. Se till så att mattan är blöt och att våg & säck är kalibrerad. Detta kan du göra under tiden som du eller kompisen greppar fisken med ett stadigt gälgrepp och håller ner ögonen under vattnet i hålet.
Vid återutsättning placeras mattan precis över iskanten så slemskikt inte rivs av de vassa kanterna av hålet. Greppa fiskens stjärt och för den sakta ned i hålet igen. Håll ovanför fiskens bakre fena tills du känner att fisken vill simma iväg. Släpp fisken, sug in ögonblicket och ge kompisen en rejäl high-five!
Gös: Gösen blir inte fullt lika stor som gäddan, men även här rekommenderar vi en borr runt 200mm för att vara på säkra sidan. Storvuxna gäddor är också vanliga bifångster vid ismete efter gös. En större borr blir som känt jobbigare att få genom isen, men eftersom du endast borrar ett par få hål per dag så är det inga problem att använda en modell större även här.
De lite mer påkostade isborrarna har oftast ”kupade” skär och transporterar slasken effektivare genom hålet. På detta sätt blir det mer lättborrat och går snabbare ner genom isen. Raka skär sitter på de lite billigare borrarna men fungerar också ypperligt för denna sorts fiske.
Gädda: Här väljer vi borrstorlekar på allra minst 200mm för att på ett säkert och humant sätt kunna få upp även de största gäddorna ur hålen. Tyvärr är det väldigt vanligt att det används 150mm till denna typ av metod och tack vare ismetets effektivitet så har många stora och unika gäddor tyvärr fått sätta livet till på grund av att inre organ skadas vid landning genom för smala hål.
Gös: Gösen blir inte fullt lika stor som gäddan, men även här rekommenderar vi en borr runt 200mm för att vara på säkra sidan. Storvuxna gäddor är också vanliga bifångster vid ismete efter gös. En större borr blir som känt jobbigare att få genom isen, men eftersom du endast borrar ett par få hål per dag så är det inga problem att använda en modell större även här.
De lite mer påkostade isborrarna har oftast ”kupade” skär och transporterar slasken effektivare genom hålet. På detta sätt blir det mer lättborrat och går snabbare ner genom isen. Raka skär sitter på de lite billigare borrarna men fungerar också ypperligt för denna sorts fiske.
Spön och rullar kan användas kombinerat till bägge arterna, men för de som vill fördjupa sig i respektive kategori har vissa fördelar av att välja olika utrustningar för de olika arterna.
I spöväg är det egentligen styvheterna man pratar om, och i detta fall väljer vi oftast styvare spön till gäddfisket och något mjukare för gösfisket.
Ismetespön är ingen vidare vetenskap och det finns mer utrymme för personliga åsikter av vad man upplever passar en bäst själv, men nedan listar vi vad vi själva tycker ett bra ismetespö bör ha!
Spö Gädda:
Ett lite styvare spö med ryggrad hjälper till att kroka bra, men framförallt för att enklare kunna styra in stor fisk till hålet. Spön benämns oftast som ”Light, Medium och Hard” samt i de olika färgerna Gul, Grön och Röd, i fallande ordning.Här uppskattas ett spö med lite längre bakhandtag så du kan kila fast spöbutten under armhålan och få till bra och stabila mothugg.
Längden på spöna är lite smaksak men runt 120-140cm är normalt för bästa drillningsegenskaper.
Spö Gös:
Detsamma som ovannämnt gäller även för gösen, men här vi byter vi gärna ut spöna till ”Light” just för att få en roligare fighter.
När du införskaffar en ismeteutrustning kan det till en början bli många olika inköp och kan känns lite överväldigande. Börja med de viktigaste och addera de mindre nödvändiga prylarna allteftersom.
Spön och rullar är ju givetvis ett krav för att komma igång, men ismetet kräver inte direkt några superrullar och lyx-spön, men även bland de billigare hittar vi kvalitetsskillnader.
Tack vare sin billiga konstruktion är de ofta ganska stora och har en del plastdetaljer vilket kan till synes se dåligt ut, men blir faktiskt till en fördel då de inte fryser lika lätt som rullar med fler metalldelar i sig. Samma rullar kan användas både för ismete efter både gös och gädda.
En riktigt stor fördel med trollingrullar är dess räkneverk. Detta kan vara en av de viktigare detaljerna på hela utrustningen då de enkelt avslöjar om fisken tagit betet eller spottat. När vi pratar gädda så är betet i de allra flesta fall utspottat om man ser på räkneverket: ”1 fot”. Då vet du att tacklet är rakt under hålet och hindrar dig från att i ovetskap sätta ett mothugg med risk för att tacklet flyger upp rakt i ansiktet på dig. 
Spö Gädda:
Ett lite styvare spö med ryggrad hjälper till att kroka bra, men framförallt för att enklare kunna styra in stor fisk till hålet. Spön benämns oftast som ”Light, Medium och Hard” samt i de olika färgerna Gul, Grön och Röd, i fallande ordning.Här uppskattas ett spö med lite längre bakhandtag så du kan kila fast spöbutten under armhålan och få till bra och stabila mothugg.
Längden på spöna är lite smaksak men runt 120-140cm är normalt för bästa drillningsegenskaper.
Spö Gös:
Detsamma som ovannämnt gäller även för gösen, men här vi byter vi gärna ut spöna till ”Light” just för att få en roligare fighter.
När du införskaffar en ismeteutrustning kan det till en början bli många olika inköp och kan känns lite överväldigande. Börja med de viktigaste och addera de mindre nödvändiga prylarna allteftersom. Spön och rullar är ju givetvis ett krav för att komma igång, men ismetet kräver inte direkt några superrullar och lyx-spön, men även bland de billigare hittar vi kvalitetsskillnader.
Till ismetet används fördelaktigt multirullar, men även haspelrullar kan användas. Problemet med rullar över lag som används vintertid är att det ofta blir strul så fort det kommer in vatten i rullen i kombination med minusgrader. Större multirullar i billigare format och trollingrullar är ofta det bästa du kan välja här. Tack vare sin billiga konstruktion är de ofta ganska stora och har en del plastdetaljer vilket kan till synes se dåligt ut, men blir faktiskt till en fördel då de inte fryser lika lätt som rullar med fler metalldelar i sig. Samma rullar kan användas både för ismete efter både gös och gädda.En riktigt stor fördel med trollingrullar är dess räkneverk. Detta kan vara en av de viktigare detaljerna på hela utrustningen då de enkelt avslöjar om fisken tagit betet eller spottat. När vi pratar gädda så är betet i de allra flesta fall utspottat om man ser på räkneverket: ”1 fot”. Då vet du att tacklet är rakt under hålet och hindrar dig från att i ovetskap sätta ett mothugg med risk för att tacklet flyger upp rakt i ansiktet på dig.
Tafs och krok är en superviktig detalj i ditt ismete och något du definitivt bör lägga lite tid och fokus på då det gör stor skillnad vid krokningen.
Gädda:För gäddan så används oftast någon form av wire med en eller två trekrokar längst ned. Här kan man välja om du vill köpa färdiggjorda tafsar eller göra dina egna. Det mest skoningssamma för gäddan är att använda sig av en trekrok i storlekar mellan #4 till #1. Detta styrs av betesfiskens storlek. Ovanför tafsen placeras också ett genomlöpande kulbly i vikter mellan 4 och 12 gram för att få ner betesfisken till önskvärt djup. För absolut säkerhet så sätter vi också en liten gummipärla närmst knuten ovanför tafsen, så att inte kulblyt skaver sönder knuten.
Gös:
Gösen är som tidigare känt en knepig rackare och här diskuterar vi kanske den viktigaste detaljen i hela uppsättningen.Här byter vi ut wire-materialet mot fluocarbon i dimensioner mellan 0,40–0,50mm beroende på hur mycket gädda som simmar i vattnet. Gösen kräver en försiktig presentation och kan rata betet helt eller spotta ut det vid minsta lilla motstånd eller störningsmoment. Gå ner i krokstorlek till 6 eller 8 och vanligast är ett tvåkrokstackel med sylvassa krokar då gösen är hård i truten.
Det är också mycket populärt att trä på små lyspärlor mellan krokarna på tacklet!
Tafs och krok är en superviktig detalj i ditt ismete och något du definitivt bör lägga lite tid och fokus på då det gör stor skillnad vid krokningen.
Gädda:
För gäddan så används oftast någon form av wire med en eller två trekrokar längst ned. Här kan man välja om du vill köpa färdiggjorda tafsar eller göra dina egna. Det mest skoningssamma för gäddan är att använda sig av en trekrok i storlekar mellan #4 till #1. Detta styrs av betesfiskens storlek. Ovanför tafsen placeras också ett genomlöpande kulbly i vikter mellan 4 och 12 gram för att få ner betesfisken till önskvärt djup. För absolut säkerhet så sätter vi också en liten gummipärla närmst knuten ovanför tafsen, så att inte kulblyt skaver sönder knuten.
Gös:
Gösen är som tidigare känt en knepig rackare och här diskuterar vi kanske den viktigaste detaljen i hela uppsättningen. Här byter vi ut wire-materialet mot fluocarbon i dimensioner mellan 0,40–0,50mm beroende på hur mycket gädda som simmar i vattnet. Gösen kräver en försiktig presentation och kan rata betet helt eller spotta ut det vid minsta lilla motstånd eller störningsmoment. Gå ner i krokstorlek till 6 eller 8 och vanligast är ett tvåkrokstackel med sylvassa krokar då gösen är hård i truten. Det är också mycket populärt att trä på små lyspärlor mellan krokarna på tacklet!
Vippor för gäddfisket skiljer sig från gösfisket, mest på grund av gösens förmåga att spotta i glaset vid minsta lilla motstånd, men givetvis går det utmärkt att kombinera vippa till bägge arterna.
Vi förklarar mer nedan!
Gädda:
Länge har det vart brist på riktigt bra vippor på marknaden, men har nu äntligen börjat tillverkas riktigt schyssta modeller som syns bra på långa avstånd. Vippan kan placeras på många sätt, beroende på vilken uppsättning du väljer att köra på.Den enklaste varianten är att fästa vippan på någon form av rör eller träbit med buntband eller annat kreativt sätt, för att sedan ställa vippan i motsatt riktning spöt, ett lagom avstånd från hålet och fästs med hjälp av snö och slask som man formar runt vippans fot. Under den orangesprayade bollen så fäster du en ålbjällra som låter och plingar vid fäll.
Viktigt är att placera vippan i profil mot lägerplatsen man valt, framförallt om du har större avstånd mellan spöna. Detta hjälper till att se när vippan ställer sig upp vid fisk då du med hjälp av spöt och rullens motsatta placering kan räkna ut vart vippans ursprungliga ställning vart i nedfällt läge liksom uppfällt läge. Detta kan vara lite knepigt att förstå till en början, men utgå alltid från detta och ni kommer se era vippor när de fäller mycket lättare!
Gös:
Vi kan utgå från samma prylar som används till gäddfisket, men vill man åter igen eliminera oddsen för spottade betesfiskar så kan även vippans styvhet påverka fisket efter gös. Idag finns det vippor både för gädda och gös. 
Vippor för gäddfisket skiljer sig från gösfisket, mest på grund av gösens förmåga att spotta i glaset vid minsta lilla motstånd, men givetvis går det utmärkt att kombinera vippa till bägge arterna.
Vi förklarar mer nedan!
Gädda:
Länge har det vart brist på riktigt bra vippor på marknaden, men har nu äntligen börjat tillverkas riktigt schyssta modeller som syns bra på långa avstånd. Vippan kan placeras på många sätt, beroende på vilken uppsättning du väljer att köra på.Den enklaste varianten är att fästa vippan på någon form av rör eller träbit med buntband eller annat kreativt sätt, för att sedan ställa vippan i motsatt riktning spöt, ett lagom avstånd från hålet och fästs med hjälp av snö och slask som man formar runt vippans fot. Under den orangesprayade bollen så fäster du en ålbjällra som låter och plingar vid fäll.
Viktigt är att placera vippan i profil mot lägerplatsen man valt, framförallt om du har större avstånd mellan spöna. Detta hjälper till att se när vippan ställer sig upp vid fisk då du med hjälp av spöt och rullens motsatta placering kan räkna ut vart vippans ursprungliga ställning vart i nedfällt läge liksom uppfällt läge. Detta kan vara lite knepigt att förstå till en början, men utgå alltid från detta och ni kommer se era vippor när de fäller mycket lättare!
Gös:
Vi kan utgå från samma prylar som används till gäddfisket, men vill man åter igen eliminera oddsen för spottade betesfiskar så kan även vippans styvhet påverka fisket efter gös. Idag finns det vippor både för gädda och gös. Till ismetet finns det många tillbehör som egentligen inte är avgörande, men som underlättar fisket och dagen på många olika sätt. Här listar vi bra-att-ha prylar som finns till ditt förfogande!
Ismetepulka – Nästan ett måste då du enkelt kan lasta allt du behöver på din pulka och enkelt dra dina grejer fram.Isskopa – Används för att rensa hålen efter du borrat och att förhindra frysning i hålen.
Rig-Bin – En cylinderformad liten pryl gjord för att förvara tackel i.
Stol – Ismete kan bli en lång väntan emellanåt och att kunna sitta ned är en lyx du förtjänar!
Matlagning – Ismetet är socialt och utrymme för extraordinär matlagning finns tillgängligt för att sysselsätta sig mellan huggen. Vi tipsar om Muurikka eller enklare grillar!
Tillbehör - Diverse tänger, våg, avkrokningsmatta samt en vågsäck för sund fiskhantering.
Tänk på att ni ger er ut på isar och att dödsolyckor tragiskt nog sker varje år. Bibehåll en ödmjuk inställning till isen och ta alltid det säkra före det osäkra! Därav är följande tillbehör inte frivilligt, utan ett måste när du beger dig ut på isen.
Kastlina – bokstavligen talat din livlina om olyckan skulle vara framme.
Isbill – Fantastiskt redskap som hjälper dig kontrollera isarna framför dig innan du når för lång ut på eventuellt tunna isar.
Dry-Bag – Extra kläder ifall olyckan skulle vara framme. Ej att förglömma!
ÖVRIGA TILLBEHÖR
Till ismetet finns det många tillbehör som egentligen inte är avgörande, men som underlättar fisket och dagen på många olika sätt. Här listar vi bra-att-ha prylar som finns till ditt förfogande!
Isskopa – Används för att rensa hålen efter du borrat och att förhindra frysning i hålen.
Rig-Bin – En cylinderformad liten pryl gjord för att förvara tackel i.
Stol – Ismete kan bli en lång väntan emellanåt och att kunna sitta ned är en lyx du förtjänar!
Kikare – Kör du stora avstånd är en kikare grymt då synen sviker eller fisket sker i gryning och skymning!
Matlagning – Ismetet är socialt och utrymme för extraordinär matlagning finns tillgängligt för att sysselsätta sig mellan huggen. Vi tipsar om Muurikka eller enklare grillar!
Tillbehör - Diverse tänger, våg, avkrokningsmatta samt en vågsäck för sund fiskhantering.
Tänk på att ni ger er ut på isar och att dödsolyckor tragiskt nog sker varje år. Bibehåll en ödmjuk inställning till isen och ta alltid det säkra före det osäkra! Därav är följande tillbehör inte frivilligt, utan ett måste när du beger dig ut på isen.
Isdubbar – en självklarhet på isen och ej att diskutera!
Kastlina – bokstavligen talat din livlina om olyckan skulle vara framme.
Isbill – Fantastiskt redskap som hjälper dig kontrollera isarna framför dig innan du når för lång ut på eventuellt tunna isar.
Dry-Bag – Extra kläder ifall olyckan skulle vara framme. Ej att förglömma!
ATT HAMNA I VATTNET
När du hamnar i vattnet och yttemperaturen ligger runt 0c så kommer kroppen få en kraftig köldschock som varar i ca 10-30 sekunder. Reaktionen varierar men resulterar oftast i hyperventilation, kramper samt irrationella tankar. Det bästa man kan göra är att försöka bibehålla lugnet och tvinga dig själv att ta så djupa och kontrollerade andetag som möjligt. Den första chocken kommer att lägga sig lite och så snart du fått kontroll på andningen så är det dags för nästa steg.
Förutsatt att du inte har en kompis med dig och en kastlina så följ nedan steg:
Fyll lungorna med luft för ökad bärighet och häv fram bröstet samtidigt som du sparkar med benen. Sträva efter att få upp benen bakom dig upp under isen så du ligger horisontellt i vattnet. När detta är uppnått så tar du tag i isdubbarna och stöter bägge ner i isen framför dig. Häv dig upp samtidigt som du sparkar med benen så kommer du glida upp på isen relativt enkelt. Undvik att ställa dig upp och fortsätt kravla fram med fördelad vikt tills du känner att isen håller. Denna teknik går också att använda sig av om du nu mot förmodan inte skulle ha isdubbar med dig, men sätter dig givetvis i onödig fara.
Nästa steg är att snabbt få av sig de blöta kläderna och byta om till torra kläder. Vatten kyler ned dig ca 25 gånger snabbare än om du är torr så tiden är begränsad och detta är något som många förbiser.
Se alltid till att ha med dig en påse eller dry-bag med torra kläder.
Isdubbar:
Kanske det viktigaste och enklaste att ha med sig är ett par isdubbar. Dessa har du hängandes runt halsen och tar dig ur de allra flesta situationer där du på ett eller annat sätt hamnat i vattnet med is runt dig.
Isbill:
Liknar ett spätt som du slår framför dig ner på isen för att snabbt kunna kontrollera tjockleken eller förändringar i isen.
Kastlina:
Ett specialframtaget rep som du med ena ändan kastar till personen som hamnat i vattnet, för att sedan hjälpa personen att dra sig upp.
Dry-Bag:
Ett måste att ha med, oavsett om det är en dry-bag eller en plastpåse; se till att ha med er torra kläder!
Det är lätt att glömma att många dödsfall kring liknande olyckor inte enbart beror på drunkning, utan nedfrysning efter olyckan har skett.
ATT HAMNA I VATTNET
När du hamnar i vattnet och yttemperaturen ligger runt 0c så kommer kroppen få en kraftig köldschock som varar i ca 10-30 sekunder. Reaktionen varierar men resulterar oftast i hyperventilation, kramper samt irrationella tankar. Det bästa man kan göra är att försöka bibehålla lugnet och tvinga dig själv att ta så djupa och kontrollerade andetag som möjligt. Den första chocken kommer att lägga sig lite och så snart du fått kontroll på andningen så är det dags för nästa steg.
Förutsatt att du inte har en kompis med dig och en kastlina så följ nedan steg:
Fyll lungorna med luft för ökad bärighet och häv fram bröstet samtidigt som du sparkar med benen. Sträva efter att få upp benen bakom dig upp under isen så du ligger horisontellt i vattnet. När detta är uppnått så tar du tag i isdubbarna och stöter bägge ner i isen framför dig. Häv dig upp samtidigt som du sparkar med benen så kommer du glida upp på isen relativt enkelt. Undvik att ställa dig upp och fortsätt kravla fram med fördelad vikt tills du känner att isen håller. Denna teknik går också att använda sig av om du nu mot förmodan inte skulle ha isdubbar med dig, men sätter dig givetvis i onödig fara.
Nästa steg är att snabbt få av sig de blöta kläderna och byta om till torra kläder. Vatten kyler ned dig ca 25 gånger snabbare än om du är torr så tiden är begränsad och detta är något som många förbiser.
Se alltid till att ha med dig en påse eller dry-bag med torra kläder.
Isdubbar:
Kanske det viktigaste och enklaste att ha med sig är ett par isdubbar. Dessa har du hängandes runt halsen och tar dig ur de allra flesta situationer där du på ett eller annat sätt hamnat i vattnet med is runt dig.
Isbill:
Liknar ett spätt som du slår framför dig ner på isen för att snabbt kunna kontrollera tjockleken eller förändringar i isen.
Kastlina:
Ett specialframtaget rep som du med ena ändan kastar till personen som hamnat i vattnet, för att sedan hjälpa personen att dra sig upp.
Dry-Bag:
Ett måste att ha med, oavsett om det är en dry-bag eller en plastpåse; se till att ha med er torra kläder!
Det är lätt att glömma att många dödsfall kring liknande olyckor inte enbart beror på drunkning, utan nedfrysning efter olyckan har skett.